På Öland har försvarsdebatten fått ett oväntat resultat- en
insamling till sydöstra Ölands försvar. Ölandsbladet rapporterar:
”[…] Även på Öland är nu oron uppenbarligen stor över Sveriges oförmåga att skydda folk och terräng på ett ur försvarssynpunkt godtagbart sätt. Ett antal ölänningar boende i den sydöstra delen, och därmed ganska glest befolkad del av Mörbylånga kommun, har startat en insamling för att stärka om inte landets så åtminstone Ölands försvar.I ett brev ställt till kommunen påtalar dessa lokala (men anonyma) försvarvänner att: ”Vi har resonerat om detta under en längre tid och såsom skolade i värnpliktssystemet vill vi ta vårt ansvar.” För att verkligen visa att man menar allvar med sitt ansvarstagande har dessa för länge sedan avmuckade bassar startat en insamling. I ett medföljande kuvert till skrivelsen överlämnar man därför ”till sydöstra Ölands försvar 280 kronor, fem euro och 50 danska kronor”. Pengarna vill man att kommunen ”förvaltar till dess att det har uppnått den summa att det går att göra en investering av exempelvis en luftvärnsrobot.”
Oklart om det är ett tidigarelagt aprilskämt.
Det har däremot gjorts opinionsyttringar
i verklig skala tidigare, på onsdagen 6 februari är det nämligen 99 år sedan bondetåget
kulminerade i Gustav V:s borggårdstal (vilket i sin tur ledde till
borggårdskrisen). Den 6 februari slöt över trettiotusen bönder upp vid slottet
och överlämnade ett standar och bad majestätet verka för ”att försvarsfrågan i
sin helhet löses detta år”. Rikets bönder var oroliga för arméns och flottans
urusla skick och ängslades över de ansamlande europeiska orosmolnen. Då som nu var huvudoron att amatörer utan förståelse för militära sakfrågor framtvingatstora besparingar på materielanskaffning och övningstid. Framför allt hade regeringen
uppskjutit och skrinlagt anskaffning av moderna örlogsfartyg. En föraning till
bondetåget var också den välkända pansarbåtsförningen vilken med god marginal samlade
in pengar till konstruktionen av pansarskeppet Sverige.
Kanske är de skämtsamma ölandska odalsmännen något på spåren. Kanske är det detta som
måste göras, en insamling till Gotlands försvar, till Visby-korvetternas
luftvärn eller varför inte till krigsflygbaserna… Gustav V:s tal den 6 februari
är åtminstone läsvärt:
I redlige män af Sveriges bondestam!
Jag bringar Eder af hjertat Mitt kungliga tack för att I från
allt Sveriges rike undan hvardagslifvets id och äflan till fosterlandets
välfärd i dag stämt möte inför Mig på Stockholms slott. Jag tackar äfven alla
de tusenden, som eljest gifvit utttryck åt samma fosterländska sinnelag, som
fört Eder hit. Det standar, som Jag mottagit ur Edra händer, skall för Mig
alltid förblifva ett kärt och dyrbart minne af denna dag och dess innebörd. I hafven kommit för att säga Eder mening angående rikets vidmakthållande och
vården om dess höghet. I ären här för att med Mig göra allom veterligt, att
intet kraf är för högt och ingen börda för tung, då det gäller bevarandet af
vår urgamla frihet och tryggandet af vår framtida utveckling.
Från tider så fjerran, att de höljas i sagans dunkel, har detta rikes byggnad
hvilat på grundvalen af det fast och orubbligt sammangjutna förtroendet mellan
konung och folk. I veten ock, att detta innerliga samband allena varit mäktigt
att med Gud göra de svenske berömlige framför andra folk och gifva dem kraft
att kämpa och segra i striden för rätt och sanning. I tider af nöd har också
Sveriges allmoge varit den klippa, på hvilken konungen i trygghet kunnat
förlita sig. Och jag känner, att äfven Jag har ett rum i Edra hjertan. I såväl
goda som onda tider håller bandet mellan konung och folk och skall med Guds
hjelp aldrig brista.
Vår tid är allvarlig. Det gäller nu, likasom fordom, att vårda det arf vi
mottagit af våra fäder och som uppbyggts med deras arbete och blod. Det gäller
äfven att rätt förvalta det pund, som blifvit oss anförtrodt och förkofra det –
oss till gagn, men ingen till skada. Häri ligger vår gemensamma plikt i nutiden
– för framtiden. Det är känslan häraf som fört Eder hit. Det är oron för fosterlandets
säkerhet, som i dessa vinterdagar kommit Eder att lemna Edra lugna boningar.
Det är krafvet på en fast grund för rikets framtid, som i detta ögonblick
förenar edra frejdade landskapsfanor under Svea rikes kungsflagga, som blåser
häruppe öfver oss alla.
Så hafven I inför Mig uttryckt Eder bestämda önskan att se landets och folkets förnämsta lifsfråga snarast möjligt slutgiltigt löst och I hafven förklarat eder redobogne och villige att åtaga Eder de bördor och bringa de offer, som dermed äro förknippade. Intet kan för en konung vara mera dyrbart, än att från folkets egna läppar mottaga vittnesbörden om dess håg och vilja att skänka honom sitt trofasta stöd vid utöfvandet af hans ofta tunga konungsliga plikt. Ingen konung, som före Mig burit Sveriges krona, har i samma mått som Jag åtnjutit förmånen att på denna plats stå ansikte mot ansikte med menige Sveriges allmoge och höra dess röst. Medvetandet om Edert orubbliga förtroende till Eder konung gör Mitt kungliga värf visserligen dubbelt ansvarsfullt, men på samma gång lättare att fullgöra, och Jag lofvar att icke svika Eder. I kunnen vara förvissade att Jag aldrig ämnar dagtinga med Min öfvertygelse om hvad Jag i frågan om värnandet af fäderneslandets sjelfständighet anser rätt och nyttigt.
Så hafven I inför Mig uttryckt Eder bestämda önskan att se landets och folkets förnämsta lifsfråga snarast möjligt slutgiltigt löst och I hafven förklarat eder redobogne och villige att åtaga Eder de bördor och bringa de offer, som dermed äro förknippade. Intet kan för en konung vara mera dyrbart, än att från folkets egna läppar mottaga vittnesbörden om dess håg och vilja att skänka honom sitt trofasta stöd vid utöfvandet af hans ofta tunga konungsliga plikt. Ingen konung, som före Mig burit Sveriges krona, har i samma mått som Jag åtnjutit förmånen att på denna plats stå ansikte mot ansikte med menige Sveriges allmoge och höra dess röst. Medvetandet om Edert orubbliga förtroende till Eder konung gör Mitt kungliga värf visserligen dubbelt ansvarsfullt, men på samma gång lättare att fullgöra, och Jag lofvar att icke svika Eder. I kunnen vara förvissade att Jag aldrig ämnar dagtinga med Min öfvertygelse om hvad Jag i frågan om värnandet af fäderneslandets sjelfständighet anser rätt och nyttigt.
De saknas visserligen ej inom vårt land, som hysa den meningen, att frågan om
öfningstiden för infanteriet icke nu bör lösas, men Jag delar ingalunda denna
uppfattning, tvärtom har Jag samma åsikt som I för Mig nyss uttalat, nämligen
att försvarsfrågan i sin helhet bör behandlas och afgöras nu, ofördröjligen och
i ett sammanhang. De fordringar på fälthärens slagfärdighet och krigsberedskap,
som af sakkunskapen inom Min armé uppställas såsom oeftergifliga, frångår jag
icke. I veten alla att detta betyder en utsträckt tjenstgöringstid för de
värnpliktige, jemväl med hänsyn till behofvet af vinterutbildning. För lösandet
af sina stora uppgifter måste vidare Min flotta icke allenast vidmakthållas
utan också i betydande mån förstärkas.
Må vi samfälldt arbeta för rikets försvar! Då skall det också lyckas oss att föra denna för fosterlandet så viktiga och afgörande fråga till ett lyckobringande resultat. Jag skall, Min plikt som Eder konung likmätigt, söka visa Eder vägen för att nå vårt gemensamma mål. Följen och stödjen Mig derföre allt framgent!
Må vi samfälldt arbeta för rikets försvar! Då skall det också lyckas oss att föra denna för fosterlandet så viktiga och afgörande fråga till ett lyckobringande resultat. Jag skall, Min plikt som Eder konung likmätigt, söka visa Eder vägen för att nå vårt gemensamma mål. Följen och stödjen Mig derföre allt framgent!
Inför släkten som gått och inför släkten som komma skola vi för Gud stånda till
ansvar för våra handlingar. Den Högste, som hittills hållit sin hand öfver Svea
rike, Han bevare nu och i kommande tider vårt land och folk!
Gud välsigne Eder alla! Lefve vårt älskade fosterland! Lefve Sverige!
Gud välsigne Eder alla! Lefve vårt älskade fosterland! Lefve Sverige!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar