Att skåda in i framtiden

Idag är debatten om varför vi har ett försvar och hur stort det behöver vara ofta kopplat till vad olika experter (verkliga och egenutnämnda) anser om utvecklingen i Ryssland. Men seriösa bedömningar av vilken förmåga Sverige måste ha kan inte enbart utgå från det vi ser idag och kan inte bara bygga på mätbara externa faktorer. En sådan debatt måste bygga på våra egna målsättningar och inkludera ett stort mått osäkerhet rörande vad som i framtiden kan hota dessa målsättningar.

Säkerhetspolitik och försvarsförberedelser handlar inte om att hantera säkerheter utan om att hantera risk och osäkerhet. Det är dessa betingelser som gör försvarspolitik till något som är svårt att argumentera för rent nationalekonomiskt. Det skiljer sig från att bygga järnvägar. Stora värden måste investeras i något som kanske inte skall användas och som inte ger avkastning i form av nya skatteintäkter eller minskade utgifter. Försvarsförberedelser är dyra.  Enorma mängder vapen och utrustning som aldrig kommit till användning blir likväl omodern och måste skrotas, fordon som kört enstaka kilometer slumpas bort till en spottstyver av vad de kostat att utveckla och underhålla. Det är detta som gör försvaret till en nödvändigtvis statlig angelägenhet, en rationell marknad kommer inte att investera i något så abstrakt med så låga "avkastningsmöjligheter". 

När man försöker planerna inför framtiden används ofta scenarion. Scenarier är modeller av olika möjliga framtider. De är inte sanningar, ofta tillskriver man dem olika sannolikhetschanser i procent, men dessa procentsatser bygger på analogier från tidigare fall, de är alltså av naturliga skäl bakåtblickande och inte framåtblickande. Och historien är inte linjär utan nya, kanske helt  faktorer uppträder genom exempelvis teknik (såsom upptäckten av kärnvapen) eller enskilda händelser (ex 9/11) osv. Olika bedömningar av troligheten i olika framtidsscenarier är således väldigt osäkra även det inte framkommer när beslut väl fattas. Ofta sker det någonting mellan analytikerns försiktighet och beslutsfattarens förståelse av innebörden (I ett binärt förhållningsätt avrundas 49% till 0...). 

När man bygger scenarier används i många fall två axlar (1) effekten av utfallet samt (2) säkerhet i hur utfallet kommer gestalta sig. Vad menas då med "effekt av ett utfall"? Denna del utgår från de egna målsättningarna, exempelvis bibehållen suveränitet och självbestämmande etc. Det är bara mot de egna målsättningarna som hot kan kontextualiseras. 

Nedan presenteras en modell över hur man skulle kunna placera fyra möjliga scenarier utifrån dessa axlar:

Utifrån modellen går det att visa att effekten av ett utfall inte är beroende av vår kunskap om hur, varför eller när händelserna kommer att gestalta sig. Vi kan exempelvis säga att ett angrepp mot svenskt territorium kommer få enorma konsekvenser även om vi är osäkra på vad som föranleder angreppet, när det sker eller hur angreppet kommer att se ut (scenario två i modellen). Vi kan så här långt enbart identifiera ett värsta fall.

När scenariosamlingen är "färdig" är nästa steg att bedöma omvärldens målsättningar; här identifieras eventuella målsättningar som står i konflikt med eller hotar de egna målsättningarna. När sådana eventuella målsättningar identifierats bedöms aktörens förmåga att uppnå sådana målsättningar. Alternativt utgår man från vilka förmågor som krävs för att påverka de egna målsättningarna varpå analysen utgår från att identifiera målsättningarna hos de aktörer som har förmåga. 

Oavsett vilket blir resultatet en bedömning av vilka scenarier som är farligast, vem som har förmåga att framtvinga scenariot samt vem som har målsättningar som kan uppnås med förmågan.  

Nu har vi möjlighet att bestämma vilka egna förmågor vi måste ha (eller ha tillgång till) för att minska andra aktörers möjlighet att uppnå sina mål. Notera att de fortfarande inte är värderade efter sannolikhet. Vi hanterar här bara en teoretisk risk.

Olika scenarier kan sedan tilldelas indikatorer, dvs. händelser eller förhållanden som indikerar att aktören ändrar värdena i förmåga eller intentioner och på så viss ökar eller minskar risken för ett utfall.   MEN, om scenariot befinner sig högt upp på osäkerhetsskalan, då minskar också kunskapen om vilka indikatorer som förvarna om utfallet. Vi kan således missa viktiga signaler på samma vis som vi missade världskrigen, Sovjets fall eller givetvis 9/11 som ledde västvärlden till ett tioårigt krig och kanske, i förlängningen bidrog till en ekonomisk kris med politiska och strategiska konsekvenser.

Säkerhets- och försvarspolitik är inte bara att förutsäga och hantera kända hot utan att förbereda samhället för en mängd olika scenarier, från de vi önskar till de vi fruktar. Väljer vi att enbart anpassa oss till det vi vet idag (eller snarare till det vi trodde för 10-15  år sedan) istället för det som i värsta fall kan hända om 10-15 år så får det konsekvenser.