Krigets krav på freden- om ekar och ansvaret för framtiden

Varför finns det så många ekar på Visingsö och i Blekinge? Svaret är ganska välkänt så jag skall inte uppehålla mig länge över det. Ekar var före stålfartygen en strategisk nationell resurs, vars nyttjande var förbehållet staten. När Karl den XI anlade staden Karlskrona och frambaserade den svenska örlogsflottan dit krävdes därför en långsiktig försörjning av timmer till underhåll och nybyggnation för flottans behov. Därför planterades hunrdatusentals plantor.Men  ekar växer mycket långsamt, vilket gör densiteten hög, det är också deras täthet och hårdhet som gör dem så lämpliga för skeppsbyggnationer. Träden skulle inte brukas av Karl XI, inte heller av hans son eller ens hans barnbarn.

Föreställ er idag en kostsam, för sittande regim oegennyttig, handling som ger frukt hundra år senare (eller bara tjugo!). Det är svårt att ens se åtaganden och ansvar bortom nästa riksdagsval. 

Det kan finnas skäl att ställa krav på riksdagspartierna om klarhet i vilka tidsperspektiv de anser sig verka inom. Vem är ansvarig för Sveriges förmåga och våra strategiska förutsättningar om tjugo år? Kommer de då åldrade parlamentarikerna och statsråden åta sig det fulla ansvaret? Givetvis inte, det ligger i sakens natur. Och vad skulle det hjälpa?

Ansvaret måste tas idag, med de ingångsvärden vi har och den kunskap vi besitter idag. För allt vi vet står framtida beslutsfattare på ett kalhygge av såväl organisation, kunskap och utrustning.